KRISTIAN JØRGENSEN
DANSK JAZZVIOLINIST
SVENSKA RECENSIONER
SVEN MALM i DN januari 2000 om Uppsala Winter Swing
.....Och svängde gjorde det, Under ett och samrna tak fanns en stor del av svenska jazzeliten, inte minst i dag väletablerade ungdomar som Peter Asplund, Janne Lundgren och Magnus Lindgren. Därtil lysande ålderrmän som Charlie Norman och Lasse Erstrand.
Men frågan var väl om inte ett par danska gäster tog priset. Vi känner alla till Svend Asmussen - men vem i Sverige har hört talas om hans unge fiolkollega Kristian jørgensen ? Inte många fram till i lördags i Uppsala. Unge Kristian Jörgensen slog helt knock på publiken redan i inledningsnurnret med ett underbart samspel - eller motspel - rned gitarristen Jacob Fischer, en gång med Peter Gullin och senare Asmussens favorit gitarrist. Med Jørgensen får Fischer spela ut mer aggressivt än hos Farbror Svend, de gjorde bl.a. en dråplig och hårdsvängande Mack the knife. . . Denne unge Jørgensen är en given import før Fasching, Nalen - och Skeppsholmen i sommar.
Leif Lindskog i OJ april 2001 Om festijazz i Västerås
Några gruppper med en påtaglig rörelse framåt och uppåt, förtjänar dock en särskild kommentar. Den unge danske violinisten Kristian Jørgensen, potentiell arvtagare till Svend Asmussen, förförde publiken tillsammans med sin kvartett. Gruppen utstrålade spelglädje och elegans och därtill en rejäl portion dansk humor.
Jazz för hela slanten
Göran Pettersson
Kristian Jörgensen kvartett
Borlänge jazzklubb, Bolanche, måndag 4/2-2002
Publik: månghövdad
Startsträckan är noll. Och det är snudd på unikt. De flesta jazzband kräver ett par låtar i första set för att bli varma i kläderna, men violinisten Kristian Jörgensen och hans tre bandkamrater går in och spettar igång konserten som om de redan suttit och jammat fyra timmar inne i logen.
Det är imponerande. Det är dock inte det enda som är imponerande.
Svend Asmusssen förvandlade violinjazzen till något av en dansk nationalsport, men Kristian Jörgensen kvartett är redo för titelmatch vilken dag i veckan som heist. De lirar nämligen Asmussenjazz med inbyggd hösnuva och vårberusning, en alldeles förtjusande blandning av danskt toksväng från krogen, mjukt sydamerikansk rytmik och zigenskt spel å la Django Reinhardt.
- Det är faktiskt första gången vi är så här långt norrut, avslöjar kvårtettledare Jörgensen efter inledningsnumret. Sedan bjussar han och gruppen på ett oändligt vackert och finstilt bossanovanummer kallat "Big Seven Up", skrivet av Kristian Jörgensen, och följer upp med "The Stuffed Monk", Jörgensens spänstiga hyllning till swingviolinsten och kollegan Stuff Smith.
Vi får höra en virtuos violinist lira elfiol med extrem fingertoppskänsla och lattjo wah-wah-pedal. Vi får höra fullständigt magiska, snudd på obegripliga gitarrsolon från Svend Asmussens långvarige vapendragare Jacob Fischer.
Vi får njuta av den råbarkade batteristen Aage Tanggaards störtsköna tajming och Thomas Fonnesbäcks något mer anonyma basgångar.
Låt oss hoppas att det inte är sista gången Kristian Jörgensen och hans kvartett söker sig så långt norrut som till Borlänge. Danmark kan behålla Glistrup, bröderna Olsen och prinsen-på-ärten för sig själva, om vi bara får låna den här jazzkvartetten lite då och då.
Den tidiga pressläggningens förbannelse förbjuder tyvärr tidningens utsända att avnjuta mer än första set, men en vältalig och (törs vi nog lova) lycklig jazzpublik missade förstås inte ett stråkdrag i andra set.Starten på jazzåret i Borlänge smakade sannerligen inte mögelost.
Aveny: Kristian Jörgensen Quartet
Joe Venuti, Eddie South, Stephane Grappelli, Stuff Smith, Ray Nance, Svend Asmussen,Jean Luc Ponty John Frigo och Claude Wiliiams är enligt historieböckerna de som skapat fioljazzskolan. Färgstarka profiler med personliga uttryckssätt.
Stuff Smith var felans slugger och oerhört hårdsvängande och Svend Asmussenden sofistikerat elegante perfektionisten. Tyvärr firms de fiesta rote ibland oss längre och Svend har med ålderns rätt hängt upp fiol och stråke på väggen.
I hans ställe har Danmark fått fram ett ungdoxligt stjärnskott, Kristian Jörgen
sen, som igår kväll på ett välfyllt Aveny fick publiken andäktig med sina sköna violintoner.
Han har rote gått i någon förebildsfälla utan skapat en personlig stil, mera modernt inriktad än sina inspirationskällor. Trots sin ungdom spelade han världsvant, med auktoritet, svängigt, tekniskt och välnyanserat. Svend kan känna sig stolt att få ha en sådan välspelande efterträdare. Vi kommer i framtiden att få höra mera av Jörgensen som ännu är blomningen av karriären.
Asmussens förre vapendragare, gitarristen Jacob Fischer, har nosat på allt room gitarrjazzen, från Django Reinhardt till Wes Montgomery och avantgardisten Jimi Hendrix. Fischers styrka är hans förmåga att forma spelet efter den melodi som för stunden spelas. I exempelvis inledningsnumret Secret Love lät bans gitarr som en nutida Reinhardt. Han har dessutom en fantastisk rytmkänsla vilket framgick väl i hans spänstigt tassande ackompanjemang. I sina solon blandar han friskt mellan singelnotsspel och fylligt krämiga ackord. Han är inte musikern som hemfaller till grova uttrycksmedel, ett arv efter åren med Svend, för här gäller vapnen välklang, teknisk elegans, och melodisk kreativitet för att fängsla publiken. Kjell Sundlings korthuggna kommentar om Fischers gitarrspel säger alit. "Han är giftig", sa Kjell!
Två saker odlas med omsorg i Danmark, julgranar och basister. Nya bekantskapen Thomas Fonnesbaek visade i bluesklassikern Night Train att det är något visst över danskarnas sätt att hantera en basfiol. Hans helgjutna spel är distinkt, klara och rena toner och ett fränt bett i kompet. Dessutom var samarbetet med fenomenale trummissen Aage Tanggaard perfekt. Tanggaard de små medlens mästare höll fyr och flamma under grytorna på bästa tänkbara sätt. Allt han rörde med sina trummor satt som hand i handske.
Den här swingfesten utan skyddsnät vill jag utnämna till vårens höjdare jämfört med det som varit tidigare
- HANS-ERIK BERGMAN
Fioljazz i världsklass på Aveny
KRISTIAN JØRGENSEN
DANSK JAZZVIOLINIST
Hvis du skulle få lyst til at booke mig/mit orkester i en eller anden sammenhæng - stor som lille - er du velkommen til at kontakte mig. Jeg spiller med mange forskellige musikere og i mange orkesterstørrelser, og er glad for at spille til såvel koncert, dans, reception, hyggemusik osv.Du er også velkommen til at kontakte mig når det gælder Tango Orkestret, Donau Swing eller mit samarbejde med Paul Banks.
Har publiken i ett strupgrepp direkt från första tonen
HUDIKSVALL Det är förvisso en klyscha när man säger att artister tar sin publik med storm, men ibland är det som förgjort att undvilca klyschorna. Särskilt när det är precis det musikerna på scenes gör, trots att lätmaterielet i långa stycken är både gammalt och välbekant. (Mestadels) swing på fiol tenderar dessutom alit som oftast, åtminstone i mina öron, att hamna just i vältrampade hjulspår och ge en rätt snabb mättnadskänsla.
Så icke denna tisdagkväll. Med sin fiol och sin kvartett och en inledande "Secret love" utförd i tempo-di-attar-böfvlar, tar Kristian Jörgensen den talrika publiken på Cafe August i Hudiksvall i ett strupgrepp direkt från första tones. Häpet stirrande och lyckligt leende sitter vi där sen aftonen igenom, melon dessa fyra unga danska herrar kastar sig kors och tvärs mellan musikstilarna.
Bara superlativ
Det blir en sån där kväll då man strax före slutet kan få se en nykter och städad jazzälskare dansa lyckligt tillbaka mot sin plats med en just uthämtad vinterkappa i famnen. En sån där kväll då både kända och okända kommer fram och mer eller mindre beordrar anmälaren att ösa på med superlativer.
Som om det behövdes, när snabba "Secret love" följs av ett vemodsvackert original i bossatakt av kapellmästare Jörgensen, "Big seven up", ett terra som omedelbart fastnar, och smyckas ut med ett oändligt delikat finlir av gitarristen Jacob Fischer.
Oväntat i rotkärmen
När dense, som ständigt tycks ha en oväntat grej i rockärmen, sen är nästan löjligt vig och snabb i ännu en Jörgensenkomposition, en rejält intrikat hyllning till fiolmästaren Stuff Smith, inspiterad av Monk, och följaktligen kallad "The stuffed monk".
Eller när de två nämnda tillsammans med basist Thomas Fonnesbaek (dessa danska basister! ) och trumslagaren - fel, ska vara trumspelaren - Aage Tanggaard (som efterät försöker slå i er utsände att han bara spelat med de övriga i ett par veckor! ) tar ned Ellingtons "Night
train" till en viskning och Kristian Jörgensen återigen visar sin storartade förmåga att variera fiolspelet, nu med hjälp av en smakfult använd wah-wah-pedal.
Sanslösa taktskiften
Eller när man, alltjämt med ett smil i ansiktet och till synes helt utan ansträngning, dansar sig igenom alla sanslösa taktskiften i Chick Coreas "Armandos Rhumba".
Eller när taket lyfter sig i Nat Adderleys "Work song", och Aage Tanggaard begår ett trumsolo som vi lär minnas åtminstone fram till påska.
Nej, inte var det för att danskarna var nättopp de enda som rote snodde våra givna guldmedaljer i nyssförlidna OS, som Hudiksvallspubliken tog Kristian Jörgensen kvartett till sina hjärtan den här kvällen.
- Bosse K Pettersson
DN 14/12 2001
Kristian Jörgensen Quartet: Meeting Monty (Stunt Records/GDC)
Danske mästerbasisten Niels-Henning Ørsted-Pedersen fick duktiga efterföljare i Danmark. Hur är det med Svend Asmussen? Jo, nu äntligen har han fått en kronprins, en helt egensinnig ung och djärv fiolspelare, en Asmussen för 2000-talet - Kristian Jörgensen. Besökare vid vinterjazzfestivalerna i Uppsala och Västerås har kunnat spisa honom flera gånger och förra sommaren dök han oförhappandes upp i Allsång på Skansen.
Han har redan ett par cd bakom sig och är även känd för sin medverkan i danska Tango Orkestret. Den nya cd:n är nog hans bästa hittills, mycket tack vare världspianisten Monty Alexander vid flygeln. Det är handfast svängig jazz, man vågar till och med kalla en del nummer 'hip-hop-jazz'. Jörgensen blandar blues, karibiskt sväng, Strayhorn, Django Reinhardt med egna kompositioner. Gitarristen Jacob Fischer, en av Asmussens favoriter, spelar häftigare än hos Farbror Svend och Alexander som är född på Jamaica bidrar med en hel del karibiska rytmer.
-Sven Malm
